Publicerad i Borås Tidning 21/1 -08
Nu har remissvaren på utredningen om ny lagstiftning om könsneutrala äktenskap inkommit
Endast ett riksdagsparti, vi kristdemokrater, står bakom den nuvarande lagstiftningen och frågan diskuteras nu i många läger.
De som vill förändra använder ofta argumentet att det är diskriminerande att inte låta homosexuella få gifta sig och kalla sig för äkta makar. Jag håller med att kärlek är den viktigaste ingrediensen för att leva ihop. Men bristen på analys, sammanhang och helhetstänkande eller för den delen att se äktenskapet som också en social institution diskuteras aldrig.
Varför håller då kristdemokraterna fast vid den urgamla principen att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna? Det är viktigt att lite mer djupgående förklara vår syn i denna viktiga fråga.
Äktenskapet är en tradition som omfattar många och är en institution som gällt i tusentals år och delas av i stort sett alla religioner och kulturer. Det är viktigt att veta att för den som lever i ett homosexuellt förhållande och vill ha ett varaktigt juridiskt skydd finns partnerskapslagen som ger samma skydd som äktenskapet. Något juridiskt skäl till att ändra äktenskapsbalken finns således inte.
Vi kristdemokrater anser att familjen är en grundläggande byggsten i ett gott samhälle. Det är också med detta synsätt som föräldra- och äktenskapsbalken byggts upp i vår civilrätt. Det är också denna syn som ligger bakom FN:s barnkonvention och FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Där talas det om att familjen utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16).
Detta är bakgrunden till att äktenskapsbalken sätter upp fyra krav för att äktenskap ska kunna ingås. De som ingår äktenskap ska vara över 18 år, inte vara nära släkt till varandra, vara två till antalet och vara av olika kön.
Vi inser givetvis att barn kommer till och växer upp i många olika omständigheter. Barn mår bra och far illa i alla möjliga strukturer, men som lagstiftare måste vi ha principer i botten för vilka sammanhang och strukturer vi anser vara de bästa för barnens uppväxtvillkor.
Nu vill den statlige utredaren Hans Regnér (SOU 2007:17) att vi utan ingående analys ska ändra på ett av dessa fyra kriterier. Kravet på olika kön ska slopas. Men de andra begränsningarna ska vara kvar. Varför? Inga svar ges. Varför ska nära släktskap uteslutas för ett homosexuellt par? Det finns ju inga risker för inavel. Varför begränsa till två individer? Varför diskriminera kärleken som tre personer kan hysa till varandra, om man får vända på ett populärt argument mot oss kristdemokrater. Får man tro ungdomsförbunden är det bara en tidsfråga innan polygama förhållanden också ska inrymmas i äktenskapsbegreppet.
Den filosofi som äktenskapet vilar på kommer också till uttryck i den så kallade faderskapspresumtionen. Den utgår från att mannen i ett äktenskap är far till det barn som föds. Hur ska man förhålla sig till den frågan om ett barn föds inom ett äktenskap bestående av två kvinnor? Det är en av frågorna som Regnér lämnat därhän och som den nuvarande äktenskapsdebatten helt förbigår. Kommer barnet att ha två eller tre "riktiga föräldrar"? Vad händer om föräldrarna separerar?
Det finns en rad frågor som förespråkarna för könsneutralt äktenskap inte diskuterar. Men dessa måste diskuteras och vridas och vändas på innan beslut fattas. Vi är självklart för att två personer som vill leva tillsammans ska ha rättsligt skydd. Men vi vill varna för att utan djupare analys rycka i äktenskapsbalken av symbolskäl.
Äktenskapsdebatten behöver föras i ett öppet och ödmjukt tonläge, med respekt för allas åsikter. Ett beslut i linje med utredningens förslag skulle innebära stora förändringar för oss alla och för lång framtid.
