Politik och lite annat

måndag, november 30, 2009

Hemvärnets silvermedalj

Riksdagsledamöterna Staffan Danielsson, Else-Marie Lindgren och Åsa Lindestam dekorerades med hemvärnet silvermedalj. "Tre mycket tydliga förkämpar för hemvärnets verksamhet som lyft fram hemvärnsperspektivet"

Läs mer här.

torsdag, november 26, 2009

Mer makt vid köksbordet

Publicerad i Borås Tidning 25/11 -09

Idag kommer jag, Göran Hägglund, att besöka två olika familjer i Sjuhäradsområdet. Jag har bjudit in mig själv till deras köksbord för att lyssna. Höra vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i vardagen. Vad man önskar att politiken ska hjälpa till med och vad politikerna inte har med att göra.

Barn och föräldrar är olika. Familjer ser olika ut. Det räcker med att titta sig omkring. För Kristdemokraterna är dessa olikheter inte något problem som ska motarbetas. Tvärtom. Vår utgångspunkt är att föräldrar vet vad som är bäst för deras barn. Märkligt nog är detta kontroversiellt i dagens Sverige. Vissa anser att föräldrar borde få mycket mindre att säga till om. Vissa debattörer och politiker har uppfattningen att politiker vet bättre än familjerna själva. Att politiska beslut ska rätta till det som familjer har valt fel. Vi Kristdemokrater vill något annat. Vi vill istället att familjer ska få bestämma mer över sin egen situation.

De allra flesta människor har en familj. Det kan vara föräldrar, syskon, en partner, egna barn och andra släktingar. I en familj finns möjligheten till en nära kärleksfull gemenskap där jag blir älskad för den jag är. Där vi har tid för varandra. Naturligtvis fungerar inte någon familj perfekt men det är djupt mänskligt att värna sina nära relationer, det svarar mot ett grundläggande mänskligt behov. Det är något som ska uppmuntras. Det görs inte genom att reglera sönder människor vardag utan genom att ge stöd och acceptera att människor vill och väljer olika saker. Familjer ska stödjas - inte styras.

På Socialdemokraternas kongress för några veckor sedan fattades beslut om att verka för att tvångsdela föräldraförsäkringen. Samtidigt visar ny statistik från Försäkringskassan att de redan befintliga pappamånaderna innebär att fler föräldradagar brinner inne eftersom alltför många pappor inte alls tar ut sina pappadagar. I takt med att vi kvoterar föräldradagar får alltså fler barn mindre tid med sina föräldrar. Det visar med all önskvärd tydlighet att centralt dirigerade lösningar inte alltid får de effekter man önskar. En varningssignal till alla dem som vill styra och ställa med människors liv.

Vi måste kunna tänka två tankar samtidigt. Vi behöver fler arbetade timmar i Sverige sammanlagt. Men svaret är inte att småbarnsföräldrars tid med barnen ska minimeras, utan att fler människor kommer i arbete. De föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn ska ha möjlighet att vara det. De pappor och mammor som vill dela lika på föräldraförsäkringen ska uppmuntras att göra det. De som inte vill dela lika ska få låta bli. Det ska vara möjligt att välja barnomsorg och skola. Kristdemokraterna har sett till att Regeringen har öppnat möjligheten för kommuner att införa vårdnadsbidrag för de som väljer att vara hemma lite längre. Vi vill självklart utveckla detta men ser det som ett viktigt steg i att bryta med uppfattningen att alla måste göra likadant. Eller att det skulle vara fel att vara hemma med barnen när de är små.

Vår politik, som ger familjer mer att säga till om, anses av vissa vara jämställdhetsfientlig. Kristdemokraterna menar att jämställdhet är bra för både barn och föräldrar. Vi tycker att pappor och mammor har ett precis lika stort ansvar för sina barn. Politiken måste därför se till att alla föräldrar får råd att prioritera tid med barnen. Jämställdhet är att vi alla har makt över våra liv och möjlighet att forma vår vardag utifrån våra egna önskemål. En sådan syn kräver i någon mening att det bli mindre makt runt politikernas sammanträdesbord och mer makt runt familjernas köksbord. Det hindrar inte att politiken aktivt motverkar diskriminering, ger kvinnor bättre möjligheter eller uppmuntrar pappor att ta ett större ansvar för barn och familj. Men det hindrar att politiker minskar familjernas rätt att bestämma själva genom att flytta makten från köksborden till sammanträdesrummen. Här går politikens gräns.

Göran Hägglund, socialminister och partiledare, KD
Else-Marie Lindgren, riksdagsledamot, KD

måndag, november 23, 2009

Äntligen erkänns anhörigvårdarnas insatser

Publicerad i Borås Tidning

Regeringen har genomfört en ändring i socialtjänstlagen som innebär ett förbättrat stöd för alla anhörigvårdare som gör fantastiska insatser. Fram tills 1 juli stod det i socialtjänstlagen att kommunerna bör erbjuda stöd till anhörigvårdare, men efter detta datum står det att kommunerna ska erbjuda sådant stöd. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kompenseras med 300 miljoner kronor årligen vilket gör att förutsättningarna för ett långsiktigt arbete är goda.

Att vara anhörigvårdare kan innebära vård av sin maka/make, äldre släktingar, de som har demens, personer med psykiatrisk funktionsnedsättning eller föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Anhörigvårdarna behöver avlösning men också riktade insatser som exempelvis samtalsstöd. När de upplever att de inte orkar borde det vara självklart att det i varje kommun finns personer som är både tillgängliga och ansvariga och som kan nås med ett telefonsamtal. Anhörigstöd borde vara en självklar del av kommunens ansvar. Beslutet från regeringen ökar förutsättningarna för att det faktiskt blir så. Det är även oerhört viktigt att kommunen involverar och samarbetar med de ideella organisationerna, vilka redan idag gör en fantastisk insats.

Kristdemokraterna har länge varit drivande för ett ökat stöd till anhörigvårdare. Det är glädjande att detta arbete har gett resultat – det är verkligen på tiden att stödet till anhörigvårdarna utökas och blir bättre. Det finns idag en brist i dokumentationen kring vilka som söker och behöver stöd i sin roll som anhörigvårdare. Den satsning som nu ska göras ökar möjligheterna att vi bättre kan utveckla stödet samtidigt som vi också tar tillvara den kunskap och kompetens som anhörigvårdarna har och som kan vara till stor nytta i vården. Utan dessa fantastiska människors insats skulle Sverige se helt annorlunda ut.