Mer makt vid köksbordet

Publicerad i Borås Tidning 25/11 -09

Idag kommer jag, Göran Hägglund, att besöka två olika familjer i Sjuhäradsområdet. Jag har bjudit in mig själv till deras köksbord för att lyssna. Höra vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i vardagen. Vad man önskar att politiken ska hjälpa till med och vad politikerna inte har med att göra.

Barn och föräldrar är olika. Familjer ser olika ut. Det räcker med att titta sig omkring. För Kristdemokraterna är dessa olikheter inte något problem som ska motarbetas. Tvärtom. Vår utgångspunkt är att föräldrar vet vad som är bäst för deras barn. Märkligt nog är detta kontroversiellt i dagens Sverige. Vissa anser att föräldrar borde få mycket mindre att säga till om. Vissa debattörer och politiker har uppfattningen att politiker vet bättre än familjerna själva. Att politiska beslut ska rätta till det som familjer har valt fel. Vi Kristdemokrater vill något annat. Vi vill istället att familjer ska få bestämma mer över sin egen situation.

De allra flesta människor har en familj. Det kan vara föräldrar, syskon, en partner, egna barn och andra släktingar. I en familj finns möjligheten till en nära kärleksfull gemenskap där jag blir älskad för den jag är. Där vi har tid för varandra. Naturligtvis fungerar inte någon familj perfekt men det är djupt mänskligt att värna sina nära relationer, det svarar mot ett grundläggande mänskligt behov. Det är något som ska uppmuntras. Det görs inte genom att reglera sönder människor vardag utan genom att ge stöd och acceptera att människor vill och väljer olika saker. Familjer ska stödjas - inte styras.

På Socialdemokraternas kongress för några veckor sedan fattades beslut om att verka för att tvångsdela föräldraförsäkringen. Samtidigt visar ny statistik från Försäkringskassan att de redan befintliga pappamånaderna innebär att fler föräldradagar brinner inne eftersom alltför många pappor inte alls tar ut sina pappadagar. I takt med att vi kvoterar föräldradagar får alltså fler barn mindre tid med sina föräldrar. Det visar med all önskvärd tydlighet att centralt dirigerade lösningar inte alltid får de effekter man önskar. En varningssignal till alla dem som vill styra och ställa med människors liv.

Vi måste kunna tänka två tankar samtidigt. Vi behöver fler arbetade timmar i Sverige sammanlagt. Men svaret är inte att småbarnsföräldrars tid med barnen ska minimeras, utan att fler människor kommer i arbete. De föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn ska ha möjlighet att vara det. De pappor och mammor som vill dela lika på föräldraförsäkringen ska uppmuntras att göra det. De som inte vill dela lika ska få låta bli. Det ska vara möjligt att välja barnomsorg och skola. Kristdemokraterna har sett till att Regeringen har öppnat möjligheten för kommuner att införa vårdnadsbidrag för de som väljer att vara hemma lite längre. Vi vill självklart utveckla detta men ser det som ett viktigt steg i att bryta med uppfattningen att alla måste göra likadant. Eller att det skulle vara fel att vara hemma med barnen när de är små.

Vår politik, som ger familjer mer att säga till om, anses av vissa vara jämställdhetsfientlig. Kristdemokraterna menar att jämställdhet är bra för både barn och föräldrar. Vi tycker att pappor och mammor har ett precis lika stort ansvar för sina barn. Politiken måste därför se till att alla föräldrar får råd att prioritera tid med barnen. Jämställdhet är att vi alla har makt över våra liv och möjlighet att forma vår vardag utifrån våra egna önskemål. En sådan syn kräver i någon mening att det bli mindre makt runt politikernas sammanträdesbord och mer makt runt familjernas köksbord. Det hindrar inte att politiken aktivt motverkar diskriminering, ger kvinnor bättre möjligheter eller uppmuntrar pappor att ta ett större ansvar för barn och familj. Men det hindrar att politiker minskar familjernas rätt att bestämma själva genom att flytta makten från köksborden till sammanträdesrummen. Här går politikens gräns.

Göran Hägglund, socialminister och partiledare, KD
Else-Marie Lindgren, riksdagsledamot, KD

Äntligen erkänns anhörigvårdarnas insatser

Publicerad i Borås Tidning

Regeringen har genomfört en ändring i socialtjänstlagen som innebär ett förbättrat stöd för alla anhörigvårdare som gör fantastiska insatser. Fram tills 1 juli stod det i socialtjänstlagen att kommunerna bör erbjuda stöd till anhörigvårdare, men efter detta datum står det att kommunerna ska erbjuda sådant stöd. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kompenseras med 300 miljoner kronor årligen vilket gör att förutsättningarna för ett långsiktigt arbete är goda.

Att vara anhörigvårdare kan innebära vård av sin maka/make, äldre släktingar, de som har demens, personer med psykiatrisk funktionsnedsättning eller föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Anhörigvårdarna behöver avlösning men också riktade insatser som exempelvis samtalsstöd. När de upplever att de inte orkar borde det vara självklart att det i varje kommun finns personer som är både tillgängliga och ansvariga och som kan nås med ett telefonsamtal. Anhörigstöd borde vara en självklar del av kommunens ansvar. Beslutet från regeringen ökar förutsättningarna för att det faktiskt blir så. Det är även oerhört viktigt att kommunen involverar och samarbetar med de ideella organisationerna, vilka redan idag gör en fantastisk insats.

Kristdemokraterna har länge varit drivande för ett ökat stöd till anhörigvårdare. Det är glädjande att detta arbete har gett resultat – det är verkligen på tiden att stödet till anhörigvårdarna utökas och blir bättre. Det finns idag en brist i dokumentationen kring vilka som söker och behöver stöd i sin roll som anhörigvårdare. Den satsning som nu ska göras ökar möjligheterna att vi bättre kan utveckla stödet samtidigt som vi också tar tillvara den kunskap och kompetens som anhörigvårdarna har och som kan vara till stor nytta i vården. Utan dessa fantastiska människors insats skulle Sverige se helt annorlunda ut.

Dags att agera mot kamphundarna

publicerad i Borås Tidning 23/10

Gång på gång inträffar det att hundar attackerar människor eller andra hundar. Vi minns nog alla hur en hund blev attackerad av en kamphund på väg in i stadsparken här i Borås i somras. Den här hunden fick svåra skador, bland annat bett i halsen, men överlevde. Detta är tyvärr inte det enda exemplet på händelser som drabbat både människor och djur. En man i Falun blev under den gångna sommaren attackerad under sin joggingtur. Gång på gång har krav rests på att något måste göras och dessa krav är det tyvärr nödvändigt att återigen upprepa. Jag har därför lagt en motion till riksdagen där jag kräver att koppeltvång ska vara huvudregeln men också att det bör införas något slags hundkörkort för att få ha vissa hundar.
Vi borde också noga följa utvecklingen i Danmark där man försöker hitta ett sätt att förbjuda vissa typer av hundar.

Det är helt oacceptabelt att många av oss blir begränsade i vår frihet på grund av rädsla för aggressiva hundar. För den som inte känner en hund är det naturligtvis omöjligt att veta hur den beter sig och om den är ”farlig” eller inte. Det hjälper ju då inte om ägaren hävdar att ”hunden är snäll” och med det argumentet till och med låter bli att använda koppel.

Problemet är oftast inte själva hunden utan dess ägare. Det finns hundägare som faktiskt inte vet hur hunden bäst ska tränas och som inte har tillräcklig kännedom om den ras de skaffat. Men det finns också, tyvärr, de som medvetet tränar sina hundar till att bli just ”kamphundar”. De ser hunden som ett sätt att skaffa sig respekt och bland vissa kriminella grupper används hundarna i kriminell verksamhet. Redan idag är det förbjudet att ha hundar med extremt stor kamplust men detta har inte inneburit speciellt mycket i praktiken.

Det finns idag ingen nationell förordning som konkret säger vad som gäller för koppling av hundar utan detta är en fråga för de lokala ordningsföreskrifterna. Exempelvis har Stockholm, Västerås, Linköping och Malmö generellt koppeltvång. Det vore önskvärt om det tydligt skulle anges att generellt koppeltvång råder över hela landet om inte annat överenskommits. Regeringen har inte varit passiv i frågan om att komma tillrätta med problemet med farliga hundar utan från 2008 finns en lag som bland annat innebär att polisen kan besluta att omhänderta en hund, att personer kan förbjudas ha hund och att de kan få böter om de bryter mot förbudet.

I Danmark har justitiedepartementet i augusti i år beslutat om en översyn som bland annat innebär att överväga ett förbud mot bestämda hundraser. Inriktningen har aktualiserats efter tre grova angrepp inom tre dagar. Det är naturligtvis önskvärt att följa vad utredningen i Danmark kommer fram till. Norge har redan en lag som förbjuder en handfull raser och i Spanien finns regler kring ett speciellt ”hundkörkort” för att få äga vissa raser och kriminellt belastade personer får inte äga dessa raser.

Nu behöver vi agera och införa ett generellt koppeltvång. Dessutom borde mer information spridas om träning av hundar och vilka regler som också finns idag. Jag vet att det finns många svårigheter med att införa hundkörkort eller till och med förbjuda vissa hundraser men vi bör i alla fall försöka göra något mer och följa vad andra länder kommer fram till. Vi vill inte mötas av fler rubriker om skadade människor eller hundar.

Totalförsvarsplikt kommer finnas kvar

- Vi gör om plikten så att frivilligheten står i fokus, detta är det bästa sättet att rekrytera till försvarsmakten. Tidigare var det en plikt för alla och även de som inte ville kallades in. På så sätt rekryterar man inte dem som passar bäst. Värnplikten ska tillämpas när den behövs.
Det sade Else-Marie Lindgren, riksdagsledamot (KD) i försvarsutskottet som suttit med i Pliktutredningen, med anledning av att utredningen idag presenterades.

- Det stämmer inte att vi slopar värnplikten, utan fokus blir nu att värnplikten kommer tillämpas när den behövs, till exempel om rekryteringsbehovet kräver fler soldater. Likaså om en hög beredskap skulle behövas framgent så kan riksdagen besluta om ändring. Vi kommer också att göra en årlig uppföljning samt en kontrollstation av hela rekryteringssystemet ett par år efter införandet.

- Totalplikten kommer finnas kvar, alla som fyller 18 år får ett brev hem, de får sen gå in och svara på en webbenkät, sedan sker en uttagning som till stor del liknar mönstringen. Det kommer vara en könsneutral förberedande intagning.

- Alla kommer att gå samma grundutbildning på tre-fem månader, efter det kan man gå en specialisering och därefter kan det skrivas ett kontrakt. Vi ser detta som en ny väg in till försvarsmakten och det ger flera vägar att gå vidare.

- Enligt den kalkyl som redovisas i utredningen finns det möjlighet till besparingar och denna besparing skall tillfalla förbandsanslaget, avslutar Else-Marie Lindgren.

Effektivt försvar - för trygghetens skull

– För att ha ett långsiktigt hållbart försvar måste vi lära av historien. Historien har lärt oss att upprustning leder till kapprustning mellan länder och är ett hot mot freden. Kristdemokraterna tycker det är bra med ett insatsförsvar. Fokus är ett mer användbart, tillgängligt flexibelt samt uthålligt försvar. En modern försvarsmakt, som kan klara de säkerhetspolitiska utmaningarna, måste bestå av användbara förband både nationellt och internationellt.
Det säger Else-Marie Lindgren, riksdagsledamot för Kristdemokraterna och ledamot i försvarsutskottet, i samband med debatten om inriktningspropositionen idag.

– Sverige håller på att bli en alltmer integrerad del av Europa i globaliseringens tidevarv. Vår säkerhet kommer alltid att vara kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Det är uppenbart att Sverige som en del av Norden och Europa och genom sitt medlemskap i EU är del i en större säkerhetspolitisk gemenskap.

– Jag tycker det är bra med en satsning på Hemvärnet och nationella skyddstyrkor som ger försvaret folklig förankring och tillgång till civil kompetens. Hemvärnet behövs och är efterfrågat. Jag är övertygad om att nationella Skyddsstyrkorna/Hemvärnet kommer att fortsätta vara en lika, eller ännu mer efterfrågad resurs i framtiden. De kommer att fortsätta att lösa det de är bra på - skydda, bevaka, ytövervaka och ge stöd till det civila samhället. Det gör de genom bra utbildning, bra utrustning och ett bra ersättningssystem. Hemvärnet ger stöd till samhället.

– Den frivilliga försvarsverksamheten erbjuder staten ett kostnadseffektivt sätt att tillgodose behov som finns inom samhällets krishantering. Det organisationsstöd som finns idag behöver förändras och anpassas till den förändrade hot – och riskbilden. Det finns skäl till att se hur man löst frågan genom den överenskommelse som gjorts mellan regeringen och de idéburna organisationerna på det sociala området.

– Jag utgår ifrån att regeringen årligen i budgetpropositionen underställer riksdagen ett förnyat underlag för prövning av insatsorganisationens utformning. Under omställningsperioden kommer det att finnas ett behov av regelbundet återkommande kontroll- och uppföljningsstationer för att följa vidtagna reformeringar. Det är självfallet att det måste ske en årlig prövning av de ekonomiska resurserna för försvaret i syfte att varenda skattekrona ska användas på bästa sätt. Vi stödjer även en utvärdering där regeringen redovisar för riksdagen resultatet för 2013, avslutar Else-Marie Lindgren.

EU ska prioritera krishantering

publicerad i Borås tidning 20/5

Sverige har stora möjligheter att påverka Europa och omvärlden under vårt ordförandeskap i EU i höst genom att sätta agendan. En offensiv klimatpolitik, att utrota fattigdomen och att få till stånd en effektiv krishantering är saker som verkligen behöver lyftas upp. Inom dessa och flera områden behöver EU agera gemensamt och kraftfullt för att världen ska kunna bli tryggare och säkrare för oss alla.

Insikten om att vi är gränslöst beroende av varandra och att vi har ett ansvar för varandra innebär att Sverige måste kunna engagera sig för lösningar även i geografiskt avlägsna konflikter. Säkerheten i Europa bör lösas med en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inom EU. Sverige bör därför ta aktiv del i EU:s arbete beträffande krishantering.

Dagens säkerhetshot är av mer varierande art och ofta mer diffusa än under kalla krigets dagar. Antalet väpnade konflikter har minskat, liksom antalet dödsfall i krig. Inbördeskrig, terroristdåd och naturkatastrofer utgör i dag större säkerhetshot än traditionella, storskaliga konflikter. Spridning av såväl massförstörelsevapen som små och lätta vapen utgör stora och ökande problem som måste tas på största allvar. Här kan EU göra skillnad. Fokus i krishanteringen ligger i beredskap. En framgångsrik säkerhets- och försvarspolitik som bygger på tidiga varningssystem kan förhindra och förebygga konflikter som leder till våldshandlingar samt lindra dess konsekvenser.

Vi får aldrig glömma att EU en gång bildades för att bygga fred. Inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) har alla EU-medlemmar byggt upp en förmåga med målet att snabbt komma på plats med militär, polis, räddningstjänst och andra insatser i ett krisområde. Sverige har varit med i alla ESFP-insatser så här långt. De har omfattat humanitära insatser, räddningstjänstinsatser, fredsbevarande och fredsfrämjande insatser. Alla länder är dock inte beredda att ställa upp, när det gäller. Här måste det ske en uppryckning.

Den civila krishanteringen stod i början i skuggan av den militära, men har gradvis fått en viktigare roll. I den civila krishanteringen har Sverige anmält räddningtjänstteam inom bland annat områdena sök och räddning, transport, minröjning och miljösanering. Dessa insatser är en viktig del av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och det är detta som skapar trovärdighet för EU.

Kriser, vilka de än är, måste mötas med politikens alla möjligheter, men vi måste också se till att säkerställa hur ett land skall klarar sig när krisen ebbar ut. Det måste finnas utrymme för civil-militär samverkan i ett brett perspektiv. Här krävs det en god planering inom EU.

Vi kristdemokrater menar att säkerhetspolitiken bildar tillsammans med utrikes- och försvarspolitiken liksom närings, miljö- och biståndspolitiken en helhet.

Äntligen barnomsorgspeng!

Publicerad i Borås tidning 12/5 -09


1 juli införs barnomsorgspengen. Syftet är att öka föräldrarnas valfrihet och möjligheter att välja olika former av pedagogiska verksamheter för sina barn. Barn och familjer är olika och har därför olika behov. Därför är det viktigt att det finns en mångfald inom förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen. Dessutom ökar detta möjligheterna för fler som vill ta initiativ till att starta nya verksamheter. För oss Kristdemokrater är valfrihet i barnomsorgen en hjärtefråga och att barnomsorgspengen nu införs är, tillsammans med möjligheten till vårdnadsbidrag oerhört viktigt för att åstadkomma lösningar som är anpassade efter barnen och familjerna och inte tvärtom.

Barnomsorgspengen är ett kommunalt bidrag som följer med barnen oavsett vilken verksamhet föräldrarna väljer så länge denna är godkänd. Kommunerna blir enligt förslaget skyldiga att godkänna förskolor, fritidshem samt andra pedagogiska omsorgsformer i enskild regi, om verksamheten håller samma nivå på kvalitet och säkerhet som motsvarande kommunal verksamhet. Barnomsorgspengen ökar också möjligheterna att delta i en verksamhet i en annan kommun. Enligt förslaget ska bidrag ges även för egna barn i pedagogisk omsorg, t.ex. för dagbarnvårdares egna barn i familjedaghem, men endast för lika många egna barn som de andra barn som har tagits emot. Detta öppnar möjligheter för olika former av flerfamiljslösningar.

Jag anser att vi tagit stora steg med vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen. Det är verkligen på tiden att föräldrar får möjlighet att välja mer utifrån barnens och familjers olika behov.