Kristdemokraterna och biståndet

Socialdemokratern Berndt Ekholm oroar sig för Alliansens biståndspolitik i en debattartikel i Borås Tidning. Men Ekholm behöver inte vara orolig, biståndet kommer inte att sänkas när Allians för Sverige tar vid.

Biståndet har alltid varit en hjärtefråga för oss kristdemokrater. Vi har länge kämpat för att Sverige via statsbudgeten skall ge minst en procent av BNI i internationellt bistånd. Kristdemokraterna satsar mer pengar än regeringen på bland annat bistånd riktat till kvinnor, till kampen mot den extrema fattigdomen, hiv/aids och till humanitära insatser och konflikthantering.

Den utbredda fattigdomen är oacceptabel. Att uppnå målen i millenniedeklarationen, bland annat att halvera andelen extremt fattiga till år 2015, är ett absolut krav. Att stoppa den katastrofala spridningen av hiv/aidsepidemin likaså. Faktum är att biståndet aldrig varit så högt som när Alf Svensson var biståndsminister i den förra borgerliga regeringen. Då nåddes rekordhöga 1,03 procent av BNI.

Vi borgerliga partier har visat att när vi regerar tillsammans så satsar vi på biståndet. Så kommer även att ske om väljarna ger oss förtroende i valet 2006. Alliansen har presenterat en utrikespolitisk rapport som lyfter fram ett antal områden som vi vill prioritera. En mer aktiv Europapolitik, ett östersjösamarbete med konkret innehåll, en mer realistisk Rysslandpolitik, ökat deltagande i internationella operationer, ökad kvalitet inom biståndet, ökad betoning på demokrati och mänskliga rättigheter, ett starkare och reformerat FN.

Det här är också en lista över socialdemokraternas största utrikespolitiska misslyckanden. Värst av alla dessa är avsaknaden av en tydlig och aktiv Europapolitik. EU utgör en omistlig plattform för svensk utrikespolitik. En långsiktig plan för vårt engagemang för internationella fredsinsatser lyser också med sin frånvaro.

Jag väntar nu på den gemensamma utrikespolitiska plattform som vänsterkartellen förväntas presentera inför valet. Stor oklarhet råder om hur dessa tre partier ska komma överens om exempelvis EU-politiken, säkerhetspolitiken och svenskt deltagande i internationella fredsoperationer. Som bekant vill vänsterpartiet att Sverige ska gå ur EU och miljöpartiet har en försvarsfientlig hållning. Hur rimmar det med en stark svensk utrikespolitik- och säkerhetspolitik?

Foto: Kristdemokraterna.se