Bakterier känner inga gränser - EU behövs

publicerad i Borås tidning 22/4 -98

Bakterier som utvecklar motståndskraft mot antibiotika har blivit ett mycket stort problem runt om i världen. I Sverige är situationen fortfarande bättre än i många andra länder. Ändå ser vi att påtagliga problem finns även i vårt land och situationen förvärras snabbt internationellt, vilket leder till ökad risk för import av antibiotikaresistenta bakterier.

Redan i slutet av 1940-talet började man se förekomst av penicillinresistenta stafylokocker. Idag vet vi att resistenta smittämnen har uppträtt bl a när det gäller tuberkulos, tyfoidfeber och pneumokocker. I exempelvis Estland och Lettland beräknas en femtedel av de nyupptäckta fallen av tuberkulos orsakas av resistenta bakterier. Om vi inte kan hantera problem med ökad förekomst av resistenta bakterier drabbas i första hand riskgrupper som för tidigt födda, gamla och patienter med nedsatt immunförsvar.

Spridning av resistenta bakterier bör därför så långt möjligt förhindras inom hälso- och sjukvården, särskilda boenden för äldre, hemsjukvård eller vid förflyttning av patienter mellan sådana enheter. I en förlängning kan vi tvingas väga värdet av ett kirurgiskt ingrepp mot risken för en vårdrelaterad sjukdom orsakad av resistenta bakterier som är omöjliga att behandla. Vi måste därför kraftfullt satsa på att bevara möjligheten att effektivt kunna använda antibiotika där så behövs.

Också inom förskoleverksamheten finns en riklig flora av bakterier och virus. Infektioner är i viss utsträckning nödvändiga för att stimulera och utveckla barnens immunförsvar. De flesta infektioner hos barn är orsakade av virus. Tillstånden kan vara svårvärderade och därför antibiotikabehandlas många barn i onödan. Flera studier har visat att det går att minska behovet av antibiotikabehandling genom att påverka rutinerna i förskolan.

Det krävs också att läkarna intar en något mer restriktiv hållning. Professionen måste komma överens om riktlinjer för förskrivningar, annars får vi ett samhälle där föräldrar och patienter anlitar den doktor som skriver ut antibiotika. Forskning har visat att t ex barns öroninflammation och vuxnas lunginflammation i de flesta fall läker lika bra utan antibiotika. Här behövs – som komplement till den "Strategi för ett samordnat arbete mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar" som antogs i mars 2006 - en tydlig och bred informationsinsats till allmänheten och framför allt till föräldrar så att de blir medvetna om de framtida riskerna för resistens.

Bakterier känner inga gränser, därför är det internationella samarbetet en förutsättning. Inom EU har samarbetet om antibiotikaresistens varit ett prioriterat område för de slovenska, franska och tjeckiska ordförandeskapen. Också Sverige kommer att prioritera antibiotikaresistens under vårt ordförandeskap. I vårt land finns en hög kunskap inom vården och forskningen. Här finns också det europeiska centrat för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) som ansvarar för ett konsekvent och heltäckande agerande på folkhälsoområdet.

EU’s uppgift är att arbeta för att förbjuda antibiotika i livsmedel, skapa informations- och kunskapsutbyte med hjälp av "best practices", föreslå gemensamma riktlinjer för vaccinationer, förskrivning, övervakning men också utarbeta ett gemensamt stöd för forskning och utveckling av nya verksamma antibiotika. Det senaste är en ödesfråga då det är en förutsättning för att vi ska klara att behandla allvarliga bakteriella infektionssjukdomar i framtiden.